Sannolikhet inom DNA och släktforskning
Sannolikhet är ett mått på hur troligt ett visst utfall är, uttryckt som ett tal mellan 0 och 1 eller i procent. Inom DNA-tester och släktforskning används sannolikhet för att tolka släktskap, matchningar och risken för olika genetiska egenskaper.
När du tar ett DNA-test får du sällan absoluta svar. I stället bygger resultaten på sannolikhet, alltså en beräkning av hur troligt ett visst släktskap eller en viss tolkning är utifrån den DNA-data som finns. Detta beror på att vi ärver vårt DNA genom en slumpmässig process. Varje gång arvsmassan förs vidare blandas föräldrarnas DNA om, vilket gör att två personer kan dela mer eller mindre DNA än genomsnittet för sin släktskapsnivå.
Ett tydligt exempel är så kallade centimorgan (cM), som mäter hur mycket DNA två personer delar. Sysslingar delar i genomsnitt omkring 850 cM, men det faktiska värdet kan variera ganska mycket. Om du delar 850 cM med en matchning betyder det inte säkert att personen är just din syssling. DNA-företagen presenterar därför ofta flera möjliga släktskap med olika sannolikhet, exempelvis 60 procent chans att ni är sysslingar och lägre procent för andra relationer som kusiner en gång borttagna.
Sannolikhet används också vid faderskapstest och härkomstanalyser. Ett faderskapstest anges sällan som ett rent ja eller nej, utan som en sannolikhet, ofta 99,99 procent eller högre, vilket i praktiken räknas som ett säkert resultat. På samma sätt bygger uppskattningar av ditt etniska ursprung på statistiska jämförelser med referensgrupper, där varje procentandel är en sannolik tolkning snarare än en exakt sanning.
Inom medicinsk genetik talar man om risk och sannolikhet för att utveckla vissa sjukdomar. Att bära på en viss genvariant innebär oftast inte att man säkert blir sjuk, utan att sannolikheten är förhöjd jämfört med befolkningen i stort.
För dig som släktforskare är det viktigt att förstå att sannolikhet inte är detsamma som visshet. Ett resultat med hög sannolikhet är starkt, men du bör helst kombinera DNA-bevis med traditionell forskning i kyrkböcker och andra källor. På så sätt kan du bekräfta eller utesluta de släktskap som DNA-matchningarna antyder, och bygga ett tryggare och mer tillförlitligt släktträd.